SKUTGÅRD KLUBBKAMPEN & PALL -MALL

Slagen med träklubbor

The Win & Tonics Croquet Club har sina anor från södra Halland som allmänt räknas som gamla vikingatrakter med många fornlämningar i forma av vikingagravar, runstenar och fornlämningar. Det är inte ovanligt att man säger att det var här Röde Orm hade sin hemvist. Historien om Röde Orm framröstades år 1998 till 1900-talet mest betydelsefulla svenska bok. Andra placerade Röde Orm på en sjunde plats bland århundradets svenska böcker.

På Skutgård och i omgivningen har det byggs sjöfartyg sedan mer än 1000-år tillbaka och det är en historiskt plats med mycket mystisk och ännu outforskad historia. Man vet dock att många vikingafärder utgick från området. Vikingarna tog med sig hem olika byten som behövdes och det var inte bara vad vi kallar rikedomar i forma av ädlare metaller och dyrbara ädelstenar utan man tog även med sig vackra frodiga kvinnor och starka män som man tog som trälar.

Av en händelse så har det i en torvmosse på Skutgård hittats dels gamla runskrifter som har varit mycket svåra att tolka och ett par gamla träklubbor. I dessa skrifter har det framkommit att en träl som bodde här och kallades för "franske Benktson" som vikingarna tog med sig hem från sydfrankrike efter plundringen av en borg i Galicien, en autonom region av nordvästra Spanien. Denne träl var en mycket skicklig hantverkare och han behövdes för att hjälpa till att ta fram verktyg för båtbygge. Han fick en son som fick namn Pål (som var mycket vanligt på denna tid) som fick ärva sin fars skicklighet som hantverkare av träklubbor av olika slag som användes i allt från det dagliga bruket, som förströelser och som de finaste stridsklubborna. Ur skrifterna har man tolkat det till att de upphittade klubborna har använts till puckla på varandra i olika tvekamper, vilket har givit namnet till klubbkampen.

Han skapade en typ av klubba med längre skaft och träklot, där man skulle slå på träklotet mot ett hål i marken på olika avstånd. Ett annat spel var att man skulle rida på en gris och försöka slå träklotet mot ett träd. På vintern när isen lagt sig på havet försökte man slå klotet så långt som möjligt, men det orsakade många tragiska drunkningsolyckor då klotet for iväg så långt att det kom ut på svag is. Istället spelade man i havsvikarna där en spelare slog till på klotet mot flera utsatta mål och de andra spelarna försökte stoppa skotten. 

Men det i särklass mest populära spelet var att slå sitt klot med så få slag som möjligt genom en gren som böjts i marken med bägge ändarna, Med tiden utökade man med flera böjda trägrenar på olika avstånd. Där avstånden kunde variera från några få manslängder till längre avstånd än man kunde skjuta i väg en pil med en pilbåge. När avstånden var så stora så gick ofta både klubborna och kloten snabbt sönder och det kunde uppstod dispyter om antalet utförda slag som tyvärr resulterade i mankamper med allvarliga skador och t.o.m. med dödlig utgång. Vissa personer ville förbjuda spelet pga detta men andra krafter förespråkade att begränsa avstånden och de fick inte ske över naturligt besvärliga hinder såsom vattendrag, kvicksand och i närheten av närliggand "hæimilishuss" vilket för övrigt givit namnet på ett dåligt slag, det sk "skitslaget". 

Pål var inte bara en skicklig klubbtillverkare han var även duktig på att knacka sten och fick bl a uppgiften att beskriva "Påls-klubba-spel" och resultatet kan ses i bilden med runstenen. Det märkliga är att vissa historiker har förvanskat tolkningen av stenens skrift till något helt annat!

På grund av sina fina hantverk och hans påhittighet av nya användningsområden av träklubbor och det fina hantverket så erhöll Pål en högre status bland trälarna och han fick mer och mer frihet som till slut gjorde att han kunde fly tillbaka till fäderneslandet och till sin släkt.

Pål fortsatte nu i sitt gamla fädernes land som hantverkare utav sina fina träklubbor och träklot. Här kallades han för Paulus Optimum Malleoli, ett namn som han med stor ära bar då det beskrev att han en mycket skicklig verktygsmakare. 

Paulus (Pål) visade sina klubbor och klot och sitt "Påls-klubba-spel" så som man spelade på Skutgård och i den lokala omgivningen uppe i det kalla norden och det blev på kort tid väldigt populärt under namnet "Paulus malleoli"

Hans yrkesskicklighet av träklubbor och klot gick i arv och liksom spelet som med tiden  vunnit ett oerhört stort intresse hos de franska aristokratin som ett trevligt och spännande sällskapsspel. Spelsättet har också utvecklats i form av mer strikta spelregler.

Spelet introducerades med tiden till Storbritannien och spelades nu under namnet Paille-Maille men som numera det blivit Pall-Mall. 

Steget till Croquet är en helt annan historia.

Fotnot: Påls-klubba-spel dog ut i trakten kring Skutgården, då Pål försvann och ingen annan kunde tillverka klubbor och klot som han 

"Klubbkampen"

Beskrivning av Påls-Klubba-Spel